Orkidéer på Gotland
- en unik flora
Denna artikel handlar om orkidéer på Gotland. Naturintresserade från hela landet, och även utlandet, har för länge sedan upptäckt Gotlands flora och kanske särskilt orkidéerna. Gotland är utan tvekan det svenska landskap som hyser flest orkidéer och de växer dessutom ofta i vackra, lätt tillgängliga miljöer. Johannesnycklar blommar på vägkanten, på badstranden delar vi plats med purpurknipprot och salepsrot och i villaträdgårdens gräsmatta prunkar Sankt Pers nycklar, arter som är ovanliga eller saknas helt i de flesta andra landskap.
65 olika orkidéer på Gotland?
Hur många orkidéer finns det då på Gotland? Svaret kan vara cirka 65. I så fall räknar man med alla kända arter, underarter, varieteter och hybrider som har noterats på ön. Sumpnycklar, liksom praktsporre ses till exempel idag som underarter, inte som arter, medan vaxnycklar och blodnycklar betraktas som varieteter av ängsnycklar. Om man inte räknar med hybriderna, så blir antalet cirka 40. Åsikterna om vad som utgör en orkidéart ändras allt eftersom forskningen om orkidéernas släktskap går framåt, och i framtiden kommer man säkert att göra andra bedömningar.
Det finns en härlig lockelse i att försöka se och kanske fotografera så många som möjligt och under en junidag är det fullt möjligt att kunna anteckna 25 olika orkidéer.
Vill du uppleva orkidéerna på plats – häng med på en orkidésafari!
Gotland – orkidéernas ö
Varför finns så många orkidéer på Gotland?
Många gotländska orkidéer är sällsynta eller saknas i resten av landet. Det gäller till exempel göknycklar, salepsrot, röd skogslilja, baltnycklar, praktsporre, luktsporre, honungsblomster, krutbrännare och johannesnycklar.
Kärrnycklar, stor skogslilja, gotlandsnycklar och alpnycklar finns i Sverige endast på Gotland.
Det största skälet till att så många orkidéer finns just på Gotland är den kalkrika berggrunden. Ön har även ett relativt småskaligt jordbruk och hela naturen är mer mosaikartad än på andra ställen i landet. Vårt milda klimat gör nog också sitt till.
Några svenska orkidéer som föredrar näringsfattig torvjord och sand är av naturliga skäl ovanliga på Gotland, nämligen korallrot och spindelblomster. Skogsfru, myggblomster och knottblomster med liknande växtmiljö har troligen försvunnit från ön.
Vad är en orkidé?
Familjen orkidéer Orchidaceae är en av växtvärldens artrikaste, med cirka 30 000 arter, vilket innebär att ungefär var tionde kärlväxtart på jorden är en orkidé. De allra flesta – de så kallade epifyterna – växer på träd i tropikerna, men i Sverige kan man finna ett drygt femtiotal av dessa fascinerande och lockande växtarter, samtliga är marklevande.
Orkidéerna är en av världens äldsta växtfamiljer, vilket har gett dem tid till att specialisera sig på många säregna sätt. De varierar i färg och form, vissa är praktfulla och iögonfallande, andra blekt oansenliga. Deras specialisering omfattar också specifika krav på miljö; och därför är de känsliga för förändringar i omgivningen. De tropiska, trädlevande arterna klarar sig på näringsfattigt regnvatten, men de flesta av våra arter har krav på kalkrik mark.
De orkidéer som vi köper i blomsterhandeln, till exempel brudorkidésläktet Phalaenopsis, är tropiska, trädväxande, sterila hybrider – de blommar outtröttligt på grund av att de inte pollineras.
Orkidéfamiljen förs till de enhjärtbladiga växterna, liksom bland annat gräs och liljeväxter. Bladen har då parallella nerver och är aldrig tandade eller flikiga.
Blommans byggnad
Blommorna är samlade i ett ax eller en klase på en ogrenad stjälk. Varje enskild blomma är tretalig, med tre yttre kalkblad och tre inre kalkblad. Ett av de inre kalkbladen är vanligtvis omvandlat till en läpp. Läppen har ofta, men inte alltid, en sporre, där nektar kan finnas. De övriga kalkbladen kan spreta åt olika håll eller till exempel vara samlade i en ”huva” eller en ”hjälm”. Under orkidéns utveckling vrids blommans skaft eller fruktämne ett halvt eller helt varv vilket gör att läppen kan vara riktad nedåt eller ibland uppåt. De extremt små, dammlika fröna samlas i kapslar, som så småningom spricker så att fröna kan spridas med vinden. Alla våra orkidéer lagrar näring i rotknölar eller i någon slags jordstam. Orkidéer kan leva underjordiskt under många år utan att blomma.
Orkidéer på Gotland - släktena
Släkten med flera arter på Gotland
På Gotland finns eller har funnits orkidéer från 19 släkten. Flera av dem förekommer med många arter:
Anacamptis – salepsrötter
Hit hör bland annat göknycklar, kärrnycklar och salepsrot. Arterna har hela rotknölar och flera smala, uppåtriktade stjälkblad.
Cephalanthera – skogsliljor
Släktet skogsliljor har en kort jordstam och mångbladig stjälk. Blommorna är fåtaliga, närapå oskaftade och saknar sporre. Läppen är ledad i en inre och yttre del. På Gotland finns tre arter i släktet: stor skogslilja, vit skogslilja och röd skogslilja. Stor skogslilja är unik för Gotland.
Gymnadenia – brudsporrar
Brudsporrar har stjälkar med många, smala blad och en tät blomställning. Varje blomma har en smal sporre och läppen är svagt treflikig. På Gotland finns vanlig brudsporre, praktsporre och luktsporre.
Neottia – näströtter
Epipactis – knipprötter
Släktet knipprötter har nära släktskap med skogsliljorna och har liksom dessa en jordstam och strödda blad längs stjälken. Blommans läpp är, liksom hos skogsliljor, ledad i en yttre och inre del, men den inre är formad till en skål där nektar samlas. Hit hör purpurknipprot, skogsknipprot, kärrknipprot och kal knipprot.
Orchis – nycklar
Släktet nycklar har hela, rundade rotknölar och stora blad vid basen. Stjälkbladen är små och slidlika. Under blommorna sitter hinnlika stödblad. På Gotland finns Sankt Pers nycklar, johannesnycklar och alpnycklar.
Dactylorhiza – handnycklar
Det största släktet, med flest arter, är handnycklar. Det är samtidigt det mest komplicerade med många underarter, varieteter och hybrider som ofta vållar orkidéälskare huvudbry. Handnycklar har flikiga rotknölar, och blad som minskar i storlek uppåt på stjälken. Stödbladen under varje blomma är framträdande och sporren är jämntjock. Hit hör kända och allmänna orkidéer som äkta ängsnycklar, blodnycklar, vaxnycklar, skogsnycklar, Jungfru Marie nycklar, sumpnycklar och Adam och Eva, men även rariteter som baltnycklar och gotlandsnycklar.
Var hittar man orkidéer på Gotland?
Gotland erbjuder en mängd olika miljöer där orkidéer trivs.
Ängen
Att sakta följa en stig genom ett gotländskt änge i mitten på juni, måste vara en av de största naturupplevelserna man kan få. Det gäller att försiktigt sätta ner foten mellan violetta, rosa och vita Sankt Pers nycklar, små vitbruna krutbrännare och oansenliga tvåblad. På de öppna ytorna står hundratals brudsporrar, johannesnycklar och nattvioler, medan de vita skogsliljorna lyser längre bort under träden. Kanske fylls artlistan på med 15 olika orkidéer. I juli slås ängena, vilket är mycket viktigt för att bevara artrikedomen.
Alvarmarker
Den i världen ovanliga landskapstypen alvar, har en särpräglad och unik flora. Alvaret kännetecknas av kalkstensberggrund med ett tunt jordlager. På alvarmark trivs salepsrot, purpurknipprot, krutbrännare, Sankt Pers nycklar, johannesnycklar, alpnycklar, nattviol och grönvit nattviol.
Strandängar
En nötbetad strandäng i maj kan bjuda på göknycklar, Adam och Eva och Sankt Pers nycklar i mängd. Salepsrot, äkta ängsnycklar, brudsporre, honungsblomster, krutbrännare, Johannesnycklar, nattviol och grönvit nattviol tillkommer efter hand.
Källmyrar och fuktmarker
I källmyrar trivs blodnycklar, äkta ängsnycklar, vaxnycklar, Jungfru Marie nycklar, sumpnycklar, kärrknipprot, vanlig brudsporre, praktsporre, luktsporre, gulyxne, tvåblad och flugblomster.
I kanten av agmyrar och i andra fuktmarker kan kärrnycklar, äkta ängsnycklar, vaxnycklar, skogsnycklar, Jungfru Marie nycklar, kärrknipprot, honungsblomster, tvåblad, flugblomster, nattviol och grönvit nattviol hittas.
Skogar
I öns skogsmarker växer stor skogslilja, vit skogslilja, röd skogslilja, skogsnycklar, skogsknipprot, purpurknipprot, knärot, spindelblomster, nästrot, tvåblad, Sankt Pers nycklar, nattviol och grönvit nattviol.
Vägkanter
Flera orkidéer växer gärna på vägkanter. Skogsknipprot, Sankt Pers nycklar, johannesnycklar och tvåblad är inte så kräsna. Om dikesslänten är fuktig kan kärrknipprot, vanlig brudsporre, praktsporre, äkta ängsnycklar och skogsnycklar hittas.
Blomningstid för orkidéer på Gotland
Sankt Persnycklar tidigast
Sankt Pers nycklar visar sina bladrosetter redan under vintern och de första utslagna blommorna i månadsskiftet april – maj. De blommar sedan under hela maj och en bra bit in i juni. Göknycklar är också en av de tidigast blommande orkidéerna. De kan färga strandängar violetta redan i början på maj, men har inte lika lång blomningstid som Sankt Pers nycklar. Den tredje av de tidigaste orkidéerna på Gotland är Adam och Eva. De växer ofta tillsammans med göknycklar under samma blomningstid. I denna miljö ansluter sig snart krutbrännare och johannesnycklar, liksom äkta ängsnycklar, där vissa populationer börjar blomma redan under sista veckan i maj.
I juni blommar många orkidéer på Gotland
Juni månad i ett gotländskt änge kan bjuda på en lång rad blommande orkidéer: Vit skogslilja, grönkulla, skogsnycklar, Jungfru Marie nycklar, brudsporre, krutbrännare, nästrot, johannesnycklar, tvåblad, flugblomster, Sankt Pers nycklar och nattviol. De olika knipprötterna blommar som mest i juli, liksom andra orkidéer som växer i källmyrar och andra fuktmarker, t. ex. sumpnycklar och luktsporre. Knärot, som växer i skog, brukar vara sist ut, i augusti.
Det allt varmare klimatet har ändrat blomningstiden för många växter och orkidéerna blommar nu märkbart tidigare. Guckusko har en växtplats på norra Gotland. För cirka 40 år sedan blommade den som bäst runt den 12 juni. Nu är det de första dagarna i juni som gäller. En enskild kall vår påverkar naturligtvis också, liksom mängden av regn under höst, vinter och vår.
Ekologi, pollination och spridning
Orkidéerna samarbetar med svampar
Orkidéer är fleråriga och har sina speciella krav på omgivningen. I marken måste de talrika och extremt små fröna få kontakt med en svamp. På grund av sin ringa storlek saknar fröna egen näring, och för att de ska få möjlighet att gro måste de få kontakt med en svamp. Detta blir en underjordisk samexistens som fortsätter mer eller mindre under orkidéns hela livstid, så kallad mykorrhiza. Svampen kan även i andra änden ha kontakt med träd eller med andra örter. Genom att de fina svamptrådarna tränger in i orkidéns rotspetsar bidrar svampen med att ta upp vatten och näring, samtidigt som den får kolhydrater från orkidén. Vanligtvis vinner båda parter på det här samlivet, men det finns orkidéer, till exempel nästrot, som inte verkar ge något tillbaka till svampen och närmast parasiterar på den.
Insekter pollinerar orkidéerna
Orkidéblomman har inte pistill och ståndare på traditionellt vis, utan i stället en könspelare som innehåller både hon- och hanorgan. I den övre delen av könspelaren finns pollen, koncentrerade i pollenpaket, så kallade pollinier. Pollinierna sitter ofta på små skaft – kallas då pollenklubbor – med en klibbskiva vid basen. På så vis kan pollenklubborna klibba fast på en insekts huvud eller sugsnabel. När skaften torkar böjer de sig framåt, och vid insektens nästa blombesök träffar de den nya blommans märke och en pollinering kan ske.
Steklar lockas till flugblomster
De viktigaste pollinerarna är olika arter vildbin, humlor, fjärilar och blomflugor. Många orkidéer, till exempel nattvioler och brudsporrar, erbjuder nektar och även pollen som belöning och tack för hjälpen. Andra arter, som saknar nektar, kan ändå lura till sig pollinerare med hjälp av olika bedrägerimekanismer. Flugblomster lockar till sig grävstekelhannar genom att dofta som honorna och även efterlikna utseendet hos dessa. Nyvakna humlor luras att pollinera till exempel alpnycklar, kanske lockade av blomfärg eller doft, innan de inser att blomman saknar den energirika nektarn. Självpollinering är mer ovanligt, men finns till exempel hos kal knipprot och korallrot.
Hoten mot orkidéer på Gotland
Många orkidéer minskar i antal eftersom de är mycket känsliga för förändringar i sin miljö. De största hoten är nog igenväxning till följd av utebliven hävd och upphört bete. Även för tidigt och för hårt betespåsläpp, särskilt av får, kan vara förödande. Luftburen kvävegödsling kan också påverka dessa konkurrenssvaga växter negativt. Många orkidéer är extremt känsliga för uttorkning, och då är utdikningar ett allvarligt hot, liksom klimatförändringarna med framtida långa torrperioder. Olika sorters exploatering påverkar också. Tranor har gjort stor skada på lokala bestånd, då de plockar upp orkidéknölarna med sin kraftiga näbb, och rådjur betar gärna orkidéer. Kriminell uppgrävning förekommer också.
Alla orkidéer är fridlysta sedan 1992. Det innebär att man inte får plocka, gräva upp, ta frön eller på annat sätt skada någon del av växten.
Ordförklaringar för orkidéer
art, systematisk grundenhet. Den omfattar individ som är nära besläktade och kan fortplanta sig med varandra.
familj, rang mellan ordning och släkte inom det biologiska hierarkiska systemet. Orkidéer utgör familjen Orchidaceae.
hybrid, avkomma från individ med olika arvsanlag, vanligen olika arter.
kalkblad, de blad som utgör själva blomman då blombladen inte delas upp i kronblad och foderblad.
kapsel, fröhus, en torr frukt som öppnar sig vid mognaden.
läpp, ett omvandlat kronblad, som ofta är karaktäristiskt utformat.
nektar, en sockerhaltig vätska som skall locka till sig pollinerare.
släkte, rang mellan familj och art inom det biologiska hierarkiska systemet.
sporre, utdragen del av läppen där det ofta finns nektar. Den är ibland säcklik, ibland trådsmal.
stödblad, litet blad som sitter direkt under blomskaftet.
underart, ssp., en undergrupp inom en art vilken har urskiljbara, genetiska särdrag.
varietet, var., systematisk enhet, underordnad arten, vars genetiska egenskaper avviker från artens normala utseende.
Så kommer du igång med orkidéer!
Köp en orkidébok och ge dig ut själv naturen, anmäl dig en studiecirkel eller häng med på orkidésafari.
En fälthandbok för orkidéer på Gotland
Gotlands orkidéer är fälthandboken för dig som fascineras av orkidéer och som vill lära dig mer om dem som har noterats från Gotland. Öns orkidéflora presenteras här med upptäcktshistoria, växtplatser, blomningstid, utseende och aktuella utbredningskartor. Den inbundna boken har 208 sidor och är rikt illustrerad med drygt 230 fotografier för att visa orkidéernas mångfald i färg och form.
Gotlands Botaniska Förening och Gotlandica förlag 2021. Ny reviderad utgåva 2024. ISBN 978-91-86103-93-4
Författare: Gun Ingmansson. Redaktion: Agneta Ekman, redaktör, Stellan Hedgren, kartredaktör, Bo Göran Johansson, faktagranskare, Mart Marend, grafisk formgivare, Jörgen Petersson, faktagranskare
Gotlands orkidéer kan köpas för 200 kr direkt från Gotlands Botaniska Förening (gotlandsflora.se). Boken finns även till försäljning i bokhandeln.
Gun Ingmansson
Gun Ingmansson är författare till denna artikel, ”Orkidéer på Gotland” . Hon är en av de främsta botanisterna på Gotland och är aktiv i botaniskt inventeringsarbete. Gun har varit en av de ledande i framtagningen av referensverket Gotlands Flora och är aktuell med floran Gotlands orkidéer. Denna flora kan du beställa här.
Foton i denna artikel är tagna av Jim Sundberg/GotlandNature och Mart Marend (bokomslaget).
